NE:s format för digitala läromedel skulle inte fungera för den nya målgruppen: elever i lågstadiet och förskoleklasser (F–3). Jag designade ett nytt format.
NE:s digitala läromedelstjänst utvecklades ursprungligen för gymnasiet, och har en mycket komplex innehållsstruktur. Avsnitten är ofta långa, har många rubriknivåer och kan innehålla många olika typer av innehåll.
Från NE:s läromedel Historia 1.
Varje avsnitt har dessutom annat innehåll kopplat till sig. Innehållet får man fram genom att trycka på någon av flikarna till höger. Flikarna kan innehålla sådant som övningar, laborationer, nyckelord, mallar för olika typer av texter, samt extramaterial.
För att se de övningar som hör till avsnittet måste man trycka på en av flikarna.
Medan gymnasieelever oftast inte har några problem med att hitta rätt i läromedlen skulle det med all sannolikhet innebära svårigheter för elever i lågstadiet och förskoleklasser. Dessutom är läromedlens visuella stil väldigt återhållen och sannolikt inte särskilt inspirerande för en ung målgrupp. Sammantaget krävdes alltså ett nytt format för lågstadiet och förskoleklasser.
1. Avsnitt utgörs av en serie moduler
Min design bygger på att innehållet delas upp i mindre, självständiga delar – ”moduler”. Endast en modul visas i taget, vilket gör det lättare för eleverna att fokusera på innehållet. Allt innehåll finns i modulerna, även sådant innehåll som i den befintliga läromedelstjänsten placerades i flikarna. Varje avsnitt inleds med en introduktionsmodul som kort berättar om vad avsnittet kommer att innehålla. På motsvarande sätt innehåller varje avsnitt en särskild avslutningsmodul.
Ett avsnitt består av ett antal moduler, och inleds och avslutas med en introduktions- resp. avslutningsmodul.
2. En sak per modul
En modul ska innehålla en sak: En text, en film, en räkneuppgift, en laboration, etc. När man är klar med modulen går man till nästa.
En modul kan utgöras av en text som eleven ska läsa.
Eller en uppgift att göra.
3. Välja mellan fasta layouter
Om läromedelsförfattarna skulle ges fria händer att anpassa layouten för modulerna skulle resultatet bli en spretig upplevelse för eleverna. Å andra sidan skulle alltför begränsade layoutmöjligheter kunna leda till sämre pedagogik. Min lösning är att använda fasta layouter, men i gengäld erbjuda ett stort antal.
4. Typografin skapar tydlighet
I min design prioriterar jag läsbarheten: Texten är stor, och raderna inte för långa.
Designen använder sig av två typsnitt, med varsin funktion. Sans serif-typsnittet används för all informerande text, medan handstilstypsnittet signalerar att användaren själv ska göra något. Detta grepp är vanligt i tryckta läromedel för F–3, och fungerar fint även i digitala läromedel. (Jag fick designa ett eget typsnitt för ändamålet.)
