Jag skrev filmens manus, löst baserat på ett konstverk av min samarbetspartner Lars Arrhenius. Jag ansvarade också för animation och ljudläggning.
Lars Arrhenius konstverk, ett slags komplex seriestrip som utspelar sig i ett femvåningshus, var visuellt starkt och innehöll många roliga idéer. Som berättelse betraktat var verket svagare, och jag bedömde att det skulle vara svårt att ”översätta” det rakt av till film.
Utsnitt ur Lars Arrhenius konstverk. Personerna i konstverket är piktogram, hårt stiliserade människoikoner. När de pratar och tänker sker det i form av bilder.
Tätare berättande
Istället använde jag mig av konstverket som ett slags råmaterial: En del karaktärer strök jag helt, andra flyttade jag så att nya berättelser uppstod. Jag komprimerade också huset till tre våningar istället för fem, och kompletterade med en helt nyskriven berättelse. Resultatet blev ett betydligt tätare berättande med en tydligare dramatisk struktur.
Berättelsen om den pinsamma parmiddagen är helt nyskriven.
Fokus på en berättelse i taget
Konstverkets fina visuella stil är kvar i filmen, men alla berättelser visas inte längre samtidigt. Istället panorerar kameran mellan våningarna och sätter fokus på en berättelse i taget. Jag strök också konstverkets pratbubblor och lät karaktärerna prata med riktiga röster istället. Ljudet fick överlag en viktigare roll, och är många gånger det som driver handlingen framåt.
En försmådd man borrar upp en snara att hänga sig i. Ljudet noteras av grannfrun, vilket blir starten på en oväntad händelseutveckling.
Mottagande
Filmen blev en stor framgång. Den har visats på ett otal filmfestivaler i världen, vunnit två priser, köpts av Sky Italia och visats på SVT vid ett flertal tillfällen.
